1
Den lilla älvan Lysefin, hon flyger runt i skogens bryn
Hon söker med sitt älvebloss hjärtevännen sin.
Hon flyger högt i aftonskyn och spanar runt med ängslig min
-Var är du Moln – du vätten min? Kom hit till mig i kväll
Och låt mig bjuda upp till dans i dimmans svala mjuka famn
Låt oss dansa natten lång till månens silversång.

2
Men vätten Moln syns inte till, på tallegren han sitter still.
Han vaktar vid den Klara sjön så ingen hittar dit
När mörkret djupnar somnar han med kinden mot en tallestam.
Imorgon ska han sjunga högt med fågelvännen sin.
För Moln vill inte ha nån dans, hans hjärta bor nån annan stans.
I fågelsångens ljuva drill i morgonsolens glans.

3
Och inte lär det passa sig, att älvan får en vätte – nej,
När gryningsstund och aftonblund är enda tid de har.
Och Lysefin hon fladdrar trött vid Klara vattnets strand.
I morgonljus hon somnar sött och drömmer lite grann.
Så flyr en älvas önskedröm om vättevännen sin
(Och) när dimman lättar över sjön, (ja,) då sover Lysefin.