Min morfar var en riktig skogsmänniska. Han hade börjat jobba i skogen som tolvåring, och fortsatte hela sitt liv. Han påstod alltid att han inte kunde leva utan skog omkring sig. För det mesta befann han sig ute i skog och mark, vare sig det handlade om arbete eller fritid. När han någon gång var hemma satt han ofta och studerade kartor över utskogsskiften och funderade över rågångar och liknande. Det var så vi först fick höra talas om Kaplagubben. Ordet Kapla stod nämligen präntat på många av de där skogskartorna, och vi undrade vad det betydde. Morfar missade ja aldrig chansen att berätta en god historia. Han invigde oss därför i de kuriösa berättelserna om Kaplagubben, och hur det kom sig att han blev så förmögen.

Långt innan morfar ens var född, brukade en lite ovanlig besökare dyka upp i byn. Han kom vandrande till fots med näverkont på ryggen, och hade ärenden i många gårdar. Kapla var resande i penningaffärer. Han gjorde sig känd som en egensinnig men vänlig snåljåp. Helnykterist och inte speciellt förtjust i barn, höll han sig själv i strama tyglar i fråga om det mesta. Han tyckte att det blev för dyrt att åka tåg eller häst och vagn på resorna. Då gick han hellre till fots över skogarna och genom byarna. Det blev billigare så. Maten var för dyr att köpa på vägen ansåg han också, och tog därför förning med sig i konten. Den bestod mestadels av en limpa och en liten näverdosa med smör. Ett stycke rökt fläsk till sovel dessutom och han redde sig. Smörasken var nött i kanterna av snålkniven. Det skulle ju räcka hela resan.

Visst skrattade man på ryggen åt honom, men förstod ju samtidigt hur det låg till. Han kunde ju inte ställa sig i tacksamhetsskuld genom att låta sig bli bjuden på mat i en gård, eller genom att köpa sin skaffning billigt av sina kunder. Hans kunder - det var ju dem han lånat ut pengar till, och Kaplagubben var en hederlig affärsman. Han tog inte oskälig ränta, och kunde vara ganska medgörlig, om någon fick ordentliga svårigheter med sitt lån.

Naturligtvis tjänade han pengar. Det hela började med små summor för bybornas husbehov, men växte så småningom till en regelrätt bankrörelse. Man fick förstås pantförskriva, men Kapla tog helst inga pantbrev på hemgårdar. Skogsskiften däremot gick alldeles utmärkt att skriva pantbrev på. Kaplagubben samlade på sig en hel del utskogsmark, och folk log försmädligt. De tyckte ju inte att den marken var något vidare värd att ha. Inte sörjde någon ihjäl sig om de skulle mista ett sådant skifte i en obetänkt affär.

Två gånger per år gjorde Kaplagubben sin runda ute i byarna. Konten blev med åren alltmera välfylld med reverser och kontrakt, vid sidan av limpa och fläsk. Smålandspungen var tjock med rörelsekapital och ombunden med ett snöre. Oftast betalade kunden av sin ränta och kanske något litet på lånet, men ibland så stod man ju där utan slantar. Då fick man skriva över skogsskiftet, och så var man i alla fall skuldfri igen.

Kaplagubben var rättvis och behandlade alla lika. Om någon t ex gjort sig olycklig på spriten och förlorat sina ägodelar till följd av det, så sade han aldrig något om saken. Han visade aldrig annat än artig hövlighet för den olycklige. Han var en respekterad man. Så småningom även en välbärgad man – fast det syntes ju inte utanpå. Han klädde sig mycket enkelt, unnade sig själv ingenting och levde närmast som en asket. Alla inkomsterna användes i affärerna eller lades på hög för framtiden.

Morfars beundran för Kaplagubben var inte att missta sig på. Han var ju ett sådant lysande exempel på god affärsmoral. Visst skodde han sig väl på andra människors olycka han med - men på ett rekorderligt sätt. Visst var han en lånehaj – men en rättvis sådan. En riktig kuf och ett original var han – men nykter på alla vis. Affärsklimatet på den tiden var bara sådant. Att Kapla blev så rik, visade ju också på en god affärsteknik, som stod sig genom åren.

Morfars resonemang var vattentätt och inte vet jag hur mycket sanning som ligger i alla superlativerna. Jag vet bara att det fortfarande står ”Kapla” över många skiften på skogskartorna i min hemtrakt.