Precis då kom Trom flygande och gjorde en lugn fin landning helt nära.
- Skönt att se dig igen, käre make, sa Drina. Här har visst varit litet krig, förstår jag.
Det sista lade hon till ganska torrt och kikade på Archie som flåsande trampade omkring henne.
- Far, jag har berättat om piraterna och…
- Jag märker det, sa Trom, men kom ihåg att ni hade tur som klarade er så bra den här gången. Nog behöver du träna en hel del.
Archie böjde huvudet för sin far och Drina och Trom tittade på varandra.
- Det är en sak till, sa Drina dröjande och Trom följde hennes blick. Han förstod direkt.
- Kom så går vi och hälsar på en ungdrake, Archie, sa han. En ung drakhona till och med, lade han till med en menande blick på Drina.
- Var, var är den?
Archies huvud flög fram och tillbaka, upp och ner i korta häftiga rörelser.
- Är det någon som vill bli vän med mig, tror du?
- Ja, sa Trom jag är ganska säker på att ni kan bli goda vänner. Men du får lov att ta det lugnt. För tänk om hon är blyg?
- Oj då, sa Archie och ryckte till, det tänkte jag inte på. Men det kan jag, säkert, jag lovar!
 
Isme och Minna satt på marken längst bort i hörnet av arenan. Trom gick ditåt med långa kliv och Archie följde efter med Drina bredvid sig. Han var lite orolig för han hade aldrig förut träffat en ungdrake, och dessutom var det en hona. Hjälp, hur gjorde man? Bäst att han höll sig bakom far och se noga på hur han betedde sig.

Minna såg Trom och Archie komma med Drina i släptåg och viskade till Isme som stelnade till och höjde huvudet. Hon stirrade på de tre drakarna med stora lysande blå ögon.
- Är det Archie? Den gröna med röda fentoppar och såå stora ögon.
- Ja, Minna skrattade till, det är det. Han ser ut som en fullvuxen stridsdrake, men han är fortfarande bara helt ung, och ganska otränad, lade hon till lite torrt.
- Men, han är ju… och han är grön också, som en riktig stridsdrake.
- Du ska väl inte stirra dig blind på det, min vän. Du som själv är helt unik och vackert blåsvart och med så fantastiska blå ögon.
Isme kurrade till henne och blev alldeles varm inuti av Minnas ord.
- Är alla människor lika goda och fina som du, mumlade hon?
Hon fick inget svar för Minna hade rest sig upp och hälsade på Trom och Archie. Isme kom på fötter kvickt med sina vanliga svepande mjuka rörelser, något som fick Archie att dra efter andan.
- Hej, jag… jag är Archie, stötte han fram och tystnade sedan.

Men han kunde inte ta ögonen från Isme. Vilken drake! Aldrig hade han trott att det kunde finnas något så innerligt vackert och smidigt och vilka ögon! Blå, så blå som… himlen och havet och .. så BLÅ!
- He,j sa Isme. Hon blinkade och såg honom rakt in i ögonen. Är du.., ska du…, hur länge ska du stanna? Fick hon ur sig till slut.
Det verkade som det allra viktigaste att få veta just nu. Hur lång tid de hade på sig. För aldrig i livet ville hon vara någon annanstans än nära Archie.